Skenans profil sedd från sidan är avgörande för åkningen och för utförande av trick på isen, se figur 9. Idealt skulle profilen hållas oförändrad slipning efter slipning. Detta är förstås mycket svårt eftersom man tar bort lite av skenan vid varje slipning.
Man kan hålla reda på profilens förändring efter varje slipning genom att mäta h, se figur 9. Detta gör man genom att sätta skridskon på en plan yta och luta den försiktigt framåt tills den nedersta taggen tar i underlaget. Då mäter man bakre spetsens höjd över underlaget, h på bilden.
Förändringen efter slipning bör inte ens vara mätbar med en vanlig linjal. Höjden h bör vara densamma på höger och vänster skena.
Att skenans profil från sidan hålls oförändrad garanterar att positionen på den främre balanspunkten, som är i kontakt med isen då nedersta taggen tar i, också hålls oförändrad. Den främre balanspunkten ligger i skridskons kontaktarea med isen vid utförande av piruetter. En förändring av denna punkts position känns väldigt avigt för en erfaren åkare.
Området mellan den främre balanspunkten och den nedersta taggen är sällan i kontakt med isen och är därför sällan slipad (har ingen skål). Vi landning av hopp gräver taggarna sig djupt i isen och lämnar en krater i isen. När man åker ut ur denna krater kommer denna lilla del av skenan i kontakt med isen under bråkdelar av en sekund. Vissa slipare väljer därför att också slipa denna del av skenan.
För att hålla h konstant (vid samma värde) över tid, kan en erfaren slipare försiktigt slipa den nedersta taggen. Nedre delen av nedersta taggen kan slipas försiktigt med en vanlig slip. Slipare i världsklass använder dock en separat slipsten för att slipa den nedersta taggen.